När systemet med de fristående skolorna beslutades i början på 1990-talet fick de ett mycket gynnsamt regelverk i kombination med goda ekonomiska villkor. Det skapade ett drivhusklimat som efter några år skapade en mycket snabb tillväxt, främst i gymnasieskolan. Under åren 2000 till 2010 fördubblades antalet gymnasieskolor i Sverige.
I dag är tillväxten inte lika snabb, men de fristående huvudmännen ökar sin andel av eleverna för varje år. Snabbast växer de inom yrkesprogrammen. Läsåret 2015/16 hade de fristående knappt 28 procent av eleverna i yrkesprogrammen, i dag har de nästan 30 procent.
I Skolverkets register finns det idag 115 privata huvudmän som har gymnasiala yrkesprogram. De flesta är små, närmare hälften av dem har färre än 100 elever. Men några är riktigt stora och de tagit över allt större andelar av friskolemarknaden.
I särklass störst är skolkoncernen, Academedia, som med drygt 11 000 elever fullständigt dominerar de gymnasiala yrkesutbildningarna i Sverige. Det innebär att Academedia ensamt har 11 procent av de totalt 102 000 elever som går på ett yrkesprogram. Det kan jämföras med den största kommunala huvudmannen, Göteborg, som har 2400 elever eller drygt 2 procent av totala elevantalet. Även Stockholm med 1800 elever och Malmö med 1100 elever är små i jämförelse med Academedia.
Det är ytterligare två företag som är större än de tre storstadskommunerna inom yrkesutbildningarna, Thorengruppen AB och Lärande i Sverige AB. De har vardera cirka 2900 elever vilket motsvarar närmare 3 procent av eleverna. Notera att Academedias 11 procent av eleverna är en genomsnittssiffra för hela landet, lokalt kan de eller någon av de andra skolkoncernerna fullständigt dominera utbildningsutbudet. Om man ser på Stockholm till exempel, en kommun där privatiseringen varit mycket omfattande, så går drygt 70 procent av yrkeseleverna i fristående skolor.
Ser man enbart till de 30 000 elever som går i fristående yrkesprogram har Academedia 37 procent av eleverna och Thorengruppen AB och Lärande i Sverige AB har vardera närmare 10 procent. Dessa tre företag har över hälften av alla elever i fristående yrkesprogram i hela Sverige. Academediakoncernen ensamt äger sex av de tio största företagen inom yrkesprogrammen.
Att Academedia och några andra skolkoncerner dominerar gymnasieskolans yrkesprogram har medfört en lång rad allvarliga problem för samhället. Vi har idag ett läge där det råder stor brist på ungdomar med en gymnasial yrkesutbildning. Näringslivet ropar efter folk, men det är alldeles för få som utbildas. Dessutom är det utbud av program och kurser som de fristående skolorna erbjuder alltför ofta utbildningar som inte leder till ett arbete.
När friskoleexpansionen började hade Sverige en väl utbyggd kommunal gymnasial yrkesutbildning. Kommunerna hade stora gymnasieskolor med de flesta yrkesprogram. Men när de fristående skolföretagen etablerade sina små ofta centralt placerade skolor med populära program, blev de kommunala skolorna utkonkurrerade. De fick för få elever för att klara att kunna behålla de resurskrävande programmen och många kommunala gymnasieskolor lades ner.
Formellt är det kommunerna som har ansvaret för gymnasieskolan. Men besluten som lett fram till dagens situation är tagna av staten och friskoleföretagen. Staten ger tillstånden och skolkoncernerna beslutar om etablering, program och antal elevplatser. Kommunen kan inte mer än marginellt påverka denna utveckling. Det har lett till att samhället har förlorat kontrollen över organiseringen av gymnasieskolans yrkesprogram. Makten har staten flyttat till Academedia och friskoleföretagen.
De fristående skolföretagen har inget uppdrag att se till samhällets behov av utbildning utan deras primära intresse är att tjäna pengar. Därför plockar de russinen ur yrkesprogrammen och låter kommunerna och samhället stå för konsekvenserna.
När systemet infördes var tanken att marknadskrafterna skulle klara att utbilda de unga efter de krav som samhället hade. Konkurrensen om eleverna skulle mer eller mindre automatiskt, skapa ett utbildningsutbud som var inriktat och dimensionerat efter samhällets alla behov.
I dag vet vi att det inte fungerar. Ju fler elever som går i skolföretagen desto sämre fungerar det. Dessutom har Skolinspektionen visat på en lång rad allvarliga kvalitetsproblem i de privata yrkesprogrammen, särskilt på lärlingsutbildningarna.
Det är dessa problem, orsakade av skolans marknadsutsättning, som Lars Stjernkvist utredning om planering och dimensionering av gymnasieskolan handlar om. Stjernkvist pekar på att vi har en gymnasial yrkesutbildning som inte klarar att tillgodose vare sig elevernas, näringslivets eller samhällets behov. Han föreslår därför att staten ska styra mer när det gäller planering av vilka utbildningar som ska erbjudas och hur många utbildningsplatser som ska finnas. Det ska vara både elevernas önskemål och arbetsmarknadens behov som ska styra utbudet och det ska gälla både för kommunala och fristående skolor. De förändringar som Stjernkvist föreslår är helt nödvändiga om vi ska få ordning på dagens problem. Marknadskrafterna har visat att de inte klarar uppgiften.
Sten Svensson
Comments