När dagens betygssystem infördes i mitten av 1990-talet var avsikten att i princip alla elever som varit närvarande skulle klara kraven för godkänd. En huvudtanke med den obligatoriska grundskolan var att den skulle ge alla elever de kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för att kunna klara sig i dagens samhälle, få ett arbete, studera vidare och delta i samhällslivet. Så blev det inte, i dag är det cirka 14 procent som inte klarar kraven för att komma in på ett nationellt program i gymnasieskolan och ytterligare cirka 20–25 procent som blir underkända i minst ett ämne.
I dag krävs det i praktiken en genomgången gymnasieskola för att komma in i arbetslivet. När 14 procent, eller cirka 14 000 elever om året, nekas tillträde till gymnasieskolan är det därför ett stort samhällsproblem. En hel del av dessa elever klarar sig tack vare de olika introduktionsprogram som finns i gymnasieskolan och hos folkhögskolor, men alltför många hamnar utanför både arbetsmarknad och ett ordnat samhällsliv.
Nu har Anna Ekström meddelat att hon vill utreda behörighetsgränsen för gymnasiestudier och gränsen för godkänt i grundskolan. En mycket välkommen utredning som borde ha gjorts för länge sedan. Reaktionerna från de borgerliga partierna var som väntat mycket negativa och de menade att det är fel att sänka kraven. Ett exempel är Moderaternas Kristina Axén Olin som säger till GP:
”Skolresultaten ökar inte för att vi sänker kraven för att komma in på gymnasiet. Det är inte den lösning eleverna och Sverige behöver, säger hon och fortsätter: Lösningen är en bättre kvalitet i svensk skola, med duktiga lärare, trygghet och ordning och höga förväntningar på eleverna.”
Alla vill att eleverna i grundskolan ska lära sig så mycket som möjligt. Axén Olins recept har framförts och prövats i över tjugo år samtidigt som det blivit allt fler elever som inte klarar kraven för att komma in på gymnasieskolan. Det är kanske dags att pröva något nytt? Man borde åtminstone fråga sig varför dagens krav leder till sänkta kunskaper för en växande grupp av eleverna?
Varje lärare vet att kraven som ställs på eleverna måste vara rimliga och möjliga att nå. Att kräva att eleverna ska klara två meter i höjdhopp är kontraproduktivt. Eleverna inser direkt att uppgiften är omöjlig och försöker inte ens. Många elever upplever samma sak i skolan. Det spelar ingen roll hur mycket arbete de lägger ner för att nå kraven för godkänt, det går ändå inte. Efter ett antal misslyckanden blir resultatet ofta att eleven lägger av och gör ingenting. Dessa elever lär sig mindre med dagens system.
Detsamma gäller för en del av de så kallade hemmasittarna. När skolan lyckas få tillbaka dem till ordnade studier och sedan ger dem betyget underkänd, tappar de motivationen. Varför ska de gå i skolan och misslyckas igen? Även många i denna grupp elever lär sig mindre med dagens betygssystem.
I grundskolan är många elever, särskilt pojkarna, omogna och förstår inte alltid vikten av att studera. I det gamla betygssystemet kunde de söka in på ett yrkesprogram i gymnasieskolan. Där mognade många av dem och förstod och lärde sig det som de inte klarat i grundskolan. De hämtade snabbt in det som de missat och de klarade studierna. De kunde gå ut på arbetsmarknaden. Med mognad följer motivation och då klarar eleverna sådant som var svårt eller omöjligt i grundskolan. Med den tidens antagningskrav till gymnasieskolan fick dessa elever lära sig mer, idag stänger vi dem ute från fortsatta studier och därmed missar de många tillfällen till att lära sig olika saker.
Det är flera olika yrkesgrupper till exempel speciallärare och läkare som pekat på att dagens krav i grundskolan är övermäktiga för en grupp elever och argumenterat för en förändring. Med den utredning som Anna Ekström nu föreslår kan en ändring komma att ske. För majoriteten av eleverna, de som idag klarar kraven, betyder detta ingenting, de kommer att fortsätta som idag. Den stora skillnaden blir för den grupp som inte klarar dagens krav. De ges en möjlighet att växa och öka sina kunskaper och de välkomnas in i samhällsgemenskap och arbetsliv. Det skulle vara positivt för dessa elever, för samhället, för arbetslivet och det skulle höja de samlade skolresultaten.
Sten Svensson
Artikeln har tidigare varit publicerad i Dagens Arena.
Comments