Det senaste året har det skett en total omsvängning av skoldebatten. Det började med Björn Åstrands utredning om skolans likvärdighet. Utredningen visade att dagens skolpolitik driver på skolsegregationen och han föreslår bland annat att de fristående skolornas kösystem ska avskaffas och att ersättningsnivån på skolpengen ska sänkas. För första gången blev det en seriös diskussion om de frågor som utredningen behandlar och flera av förslagen fick stöd även på borgerliga tidningars ledarsidor.
Sedan kom Lars Stjernkvists utredning om gymnasieskolans yrkesprogram. Den utredningen visar att marknadskrafterna, som idag styr utbudet av gymnasieprogram, inte förmår att utbilda efter de behov som arbetsmarknaden har. Stjernkvist föreslår därför att staten ska ta ett betydligt fastare grepp och styra utbudet i gymnasieskolan. Då hände samma sak här, för första gången blev det en seriös diskussion om utredningens frågor och förslagen fick stöd både från Svensk Näringsliv och Företagarna.
Därefter kom SCB och sa att det inte gick att lämna ut uppgifter om fristående skolor eftersom det bröt mot offentlighets- och sekretesslagen. Det kunde påverka friskoleföretagens affärsverksamhet på ett negativt sätt. Det vill säga att om allmänheten får reda på hur de fristående skolorna sköter verksamheten och hur de använder skattepengarna, riskerar dessa företag att tappa kunder. Att bolagens affärsintressen var viktigare än allmänhetens insyn i det offentligt betalda skolsystemet blev en ögonöppnare för många.
Under året har föräldrar i en rad kommuner reagerat mot att borgerliga politiker lägger ner välfungerande kommunala skolor samtidigt som de understödjer att Internationella Engelska Skolan, IES, etablerar sig. Alltfler reagerar mot politiker som sitter i knät på skolföretagen. Partier som i andra sammanhang är försiktiga med medborgarnas pengar höjer gladeligen kommunens skolkostnader om de kan få IES att etablera sig. Att de saboterar de kommunala skolornas verksamhet och ökar på skolsegrationen, bryr de sig inte om.
Det har också gått upp för alltfler att dagens skolkoncerner är mycket stora. Internationella Engelska Skolan till exempel har närmare 26 000 elever i grundskolan. Det är bara Stockholm, Göteborg och Malmö som har fler. I takt med att dessa skolkoncerner vuxit har de blivit allt mer maktfullkomliga. Att de gnäller över förslaget om en nivåsänkning av skolpengen, samtidigt som de plockar ut hundratals miljoner i vinst, tycker många är stötande.
Under hösten publicerade läraren Filippa Mannerheim ett rasande inlägg mot dagens skolpolitik där hon anklagade politikerna för att de inget gör. Det uppropet har fått stor spridning och stor uppmärksamhet i snart sagt alla medier. Alltfler verksamma lärare ser och alltfler vågar protestera mot den marknadsdrivna skolpolitiken.
Sammantaget har detta fått debatten att vända. Det har blivit många inlägg på ledar- och kultursidorna som visar hur orimlig dagens skolpolitik är. Det har även varit flera artiklar på nyhets- och reportageplats som redovisat baksidorna av marknadsskolan.
I takt med att den allmänna debatten blivit mer seriös och saklig har inläggen från friskolebranschen och dess anhängare blivit allt mer osakliga. Att diskutera Björn Åstrands förslag med egna påhitt som inte finns i utredningen, fungerar inte längre. Det fungerar inte heller att hävda att kritikerna av dagens skolpolitik är extrema och att de vill ha ett socialistiskt skolsystem när alla vet att det är det Sverige som har den mest extrema skolpolitiken. Ju fler oseriösa inlägg desto fler inser att det är något allvarligt fel med dagens skolpolitik.
Nu återstår att se om de borgerliga partierna förmår samla sig och föra en seriös diskussion om de förslag som Åstrand och Stjernkvist har lagt. Remisstiden har gått ut och snart kommer regeringen med förslag. De borgerliga vet att väljarna inte gillar skolkoncernernas framfart och nu vet de att även de borgerliga opinonsbildarna har lämnat dem. Står de kvar i sina gamla positioner riskerar de att ställa sig helt vid sidan om och bara få stöd av Ulla Hamilton och Hans Bergström.
Sten Svensson
Kommentare