Rättssäkerheten för elever är satt ur spel


När skolan marknadsutsattes 1992 fanns det drygt 70 fristående grundskolor i Sverige. Det var huvudsakligen skolor med alternativ pedagogik som Waldorf och Montessori eller konfessionella skolor och de drevs oftast som ideella föreningar och stiftelser. Med de låga offentliga bidrag som då gällde var det inte möjligt att tjäna pengar på att driva en skola. I gymnasieskolan fanns det emellertid några yrkesutbildningar som de stora industriföretagen SKF, Volvo, Asea med flera drev. Därför hade det införts en skrivning i skollagen att även juridiska personer, som aktiebolag, kunde driva skolor. Dessa företags motiv för att bedriva yrkesutbildningar var det egna behovet av välutbildade anställda. De tjänade inga pengar på dessa yrkesprogram.

Detta förändrades radikalt 1992 när regeringen Bildt införde de nya reglerna för fristående skolor och systemet med en förmånlig skolpeng. Då uppstod det plötsligt stora möjligheter att tjäna pengar på skolan. Det behövdes ingen ny lagstiftning för aktiebolag utan den gamla lagstiftningen som gällde för juridiska personer i gymnasieskolans yrkesprogram kunde tillämpas direkt även i grundskolan. Det behövdes heller inga utredningar som redde ut konsekvenserna utan det var bara att köra på, tyckte regeringen Bildt.


En av de frågor som borde ha utretts när vinstdrivna aktiebolag fick driva skolor är frågan om myndighetsutövning. Det är beslut som reglerar samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. De innebär att myndigheter har långtgående befogenheter att bestämma om medborgares förmåner, rättigheter och skyldigheter. Dessa beslut fattas ensidigt av myndigheten, de är bindande och den enskilde är i beroendeställning. För att säkerställa att dessa beslut fattas i enlighet med gällande lagar och på objektiva grunder är de omgivna av rättsregler i Regeringsformen och i Förvaltningslagen. För att garantera att myndigheterna följer lagarna och iakttar objektivitet övervakas de av Justitieombudsmannen, JO.


Tidigare var det statliga och kommunala myndigheter, som stod för myndighetsutövningen. Det gjordes några få undantag under 1970- och 1980-talen, men när skolan marknadsutsattes i början av 1990-talet lades myndighetsutövningen ut på privata skolföretag i en växande omfattning. Idag går drygt 170 000 elever i över 800 fristående grundskolor och drygt 100 000 elever i 450 fristående gymnasieskolor. Det skedde utan att man var klar över att de lagbestämmelser som skulle säkerställa att myndighetsutövningen skedde korrekt, följde med.

Betygssättning är en myndighetsutövning som ska ske så rättvist som möjligt. Oavsett vilken skola en elev går på, privat eller offentlig, ska betygssättningen ske efter samma grunder. Betygen används som urvalsinstrument för fortsatta studier och det är en fråga om rättssäkerhet för eleverna. Alla ska behandlas lika.


Fram till 1990-talet var betygen mycket likvärdiga och det fanns nästan ingen betygsinflation. Det förändrades radikalt när marknadskrafterna fick styra skolan. I mitten av 1990-talet infördes det mål- och resultatstyrda betygs­systemet samtidigt som ersättningsnivån till de fristående skolorna höjdes och några år senare började gymnasieskolan med betygsintagning. Då blev det mycket lönsamt att sätta för höga betyg och det satte fart på betygsinflationen. Höga genomsnittliga meritvärden fungerar som en magnet för att locka elever till en skola och det betyder höga intäkter till skolan. När marknadskrafterna styr blir pressen från skolkoncernernas ägare och ledningar mycket hård på rektorerna. När höga intäkter är målet för skolan sätter rektorerna press på lärarna att vara generösa med betygen. Dessutom sätter föräldrar och elever ytterligare tryck på lärarna genom att hota med att byta skola om inte eleven får de begärda betygen. Lärarna utsätts således för ett korstryck både från ledningen och föräldrar. Det är förödande för lärarnas yrkesetik som säger att betygssättningen ska ske korrekt, yrkesetiken mals ner till grus av marknads­krafterna.

Det är JO som ska bevaka att beslut som gäller enskildas rättigheter och skyldigheter är korrekta. De fristående skolorna omfattas emellertid inte av JO:s granskning. I flera fall har JO lämnat anmälan från enskild person mot en fristående skola utan åtgärd med hänvisning till att den fristående skolan är ett enskilt rättssubjekt och inte tillhör det allmänna. Därmed är Riksdagen och ytterst medborgarna, undandragna möjligheten att genom JO, som är Riksdagens ombudsmän, kontrollera att betygssättningen sker på ett rättvist sätt.


Nu förs en diskussion om det är lagligt att lägga ut myndighetsutövning på ett aktiebolag.

Vi kan konstatera att med nuvarande skollag är detta lagligt men konsekvenserna är djupt problematiska. Med marknadskrafternas inverkan på betygen har elevernas rättssäkerhet satts ur spel. Elever som går på skolor som sätter för höga betyg kommer in på eftertraktade utbildningar medan elever som går på skolor som sätter rättvisande betyg riskerar att inte komma in. Elever med några år gamla betyg och lägre meritpoäng har svårigheter att konkurrera med elever från senare årskurser. Det finns fristående skolor där nästan alla elever får det högsta betyget i de ämnen där det inte finns nationella prov.


Vi har idag ett system där det är mycket lönsamt att sabotera den myndighets­utövning som betygsättningen ska vara. Det är dessutom samhället som skapat detta system som uppmuntrar och betalar skolföretagen för att sätta myndighetsutövningen ur spel. Marknadskrafter och myndighetsutövning är således två oförenliga inslag i dagens skolpolitik. Därför behövs en ordentlig utredning inför den avveckling av marknadskrafterna i skolan som är absolut nödvändig.

Tor Nitzelius

Sten Svensson

Artikeln har tidigare varit publicerad i Svenska Dagbladet.




2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla