Under 1990-talet marknadsutsattes den svenska skolan samtidigt som ett nytt mål- och resultatstyrt betygssystem infördes. Det gamla relativa betygssystemet som hade kritiserats hårt för att det inte fokuserade på kunskaper ersattes med ett nytt som hade fastställda kunskapskrav för varje steg i betygsskalan. Tanken var att kraven skulle ligga på en sådan nivå att alla elever skulle klara dem med de insatser som skolan satte in¹.
I verkligheten blev det betydligt tuffare för de elever som hade de största svårigheterna. Den grupp elever som lämnade grundskolan utan slutbetyg ökade från 600 till drygt 1100 det första året och 2020 var 1700 elever utan slutbetyg. Gruppen med ofullständiga betyg ökade från 6 procent till drygt 20 det första året med det nya betygssystemet och ligger idag på 24 procent. Det är dessutom betydligt fler elever som får det lägsta betyget i varje ämne idag jämfört med 1997.
Innan 1997 kom alla elever med fullständiga betyg in i gymnasieskolan. Det sista året i det gamla systemet var det 6 procent som inte var behöriga. Den siffran höjdes till knappt 9 procent det första året med de nya betygen och därefter har andelen ökat till knappt 15 procent 2020.
Det är således fler elever som inte får ett slutbetyg, fler som får ofullständiga betyg, fler som får de lägsta betygen i varje ämne och fler som inte kommer in i gymnasieskolan.
Desto bättre har det gått för de elever som har de högsta betygen. I många ämnen är det dubbelt så många som får det högsta betyget 2020 som det var 1996. Det är också betydligt fler elever som får det högsta betyget i alla ämnen idag jämfört med 1996.
Övergången till det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet har således varit mycket förmånligt för de högpresterande eleverna och en katastrof för de lågpresterande.
En effekt av det nya betygssystemet var att betygsinflationen tog fart. Den fanns även i det gamla systemet men den var låg. Samtidigt som de nya betygen infördes började man med betygsintagning till gymnasieskolan och dessutom höjdes ersättningsnivån till de fristående skolorna. Plötsligt blev det mycket lönsamt att sätta för höga betyg. Höga snittbetyg fungerar som en magnet för att locka till sig elever och det innebär högre intäkter och för de fristående skolorna högre vinster. Det var som att hälla bensin på en brasa.
För lärarna har kombinationen av marknadstryck och krav på höga betyg inneburit att många utsätts för hårda påtryckningar från föräldrar och skolledningar². Utöver det måste lärarna anpassa undervisningen till de fasta kunskapskraven och det inskränker och trivialiserar arbetet. Undervisningen handlar inte länge om bildning utan alltmer om att fylla i matriser med betygskriterier.
För att stävja betygsinflationen har en rad nationella prov införts och betygsskalan och betygskriterierna har gjorts om. Någon effekt på betygsinflationen kan man inte se men det har blivit ännu fler elever som inte klarar kraven.
Betygsinflationen är inte jämnt fördelad över landets skolor. En del sätter höga betyg jämfört med de nationella proven och eleverna kan komma in på attraktiva program på populära gymnasieskolor medan elever som går på skolor som sätter betyg som mer överensstämmer med de nationella proven, riskerar att bli utan plats. Högst betyg, jämfört med de nationella proven, sätter de fristående skolorna³. I den andra ändan av skalan finns de skolor där alla de elever som inte klarar kraven samlas.
Syftet med dagens betygssystem, att satsa på kunskaper, har heller inte gått så bra. För de svagaste elevgrupperna har det blivit tvärtom. Enligt Pisa har de svagaste eleverna blivit fler och de har sämre kunskaper idag än vid millennieskiftet. Många av dem kommer inte in på gymnasieskolan och därmed går de miste om den möjligheten att förbättra sina kunskaper. Det har heller inte skett någon förbättring för de starkaste eleverna i Pisa. Glädjebetygen invaggar dem i tron att de har kunskaper men när de kommer till gymnasieskolan eller högskolan får de problem⁴.
Betygssättning är en myndighetsutövning som ska vara rättvis, likvärdig och ske på ett rättssäkert sätt. Inga av de kraven uppfylls av dagens betygssystem. Den betygsbaserade antagningen till högre utbildningar har förlorat sin legitimitet och elevernas rättssäkerhet har satts ur spel. Systemet är dessutom korrumperat genom att det är ekonomiskt lönsamt att sätta för höga betyg. Den myndighetsutövning som betygssättningen är har havererat när marknadskrafterna fått ta över.
1990-talets skolreformer med konkurrens om eleverna och byte av betygssystem har systematiskt gynnat elever med välutbildade föräldrar och missgynnat elever vars föräldrar har kortare utbildningar. Genom det fria valet och systemet med fristående skolor fick de välutbildade en möjlighet att välja bort de kommunala skolorna med deras blandade elevsammansättning och sätta sina barn i en skola, segregerad efter socioekonomiska grunder, där deras barn får de högsta betygen. De partier som införde marknadsstyrningen av skolan har skapat ett system som är skräddarsytt för deras väljargrupper och som ger deras barn en gräddfil till de attraktiva utbildningarna och till framtida toppjobb. Hur det går för de andra bryr man sig inte om.
Sten Svensson
Källor:
2 Lärarnas riksförbund, 2011. Betygssättning under påverkan.
3. Trust-Based Evaluation in a Market-Oriented School System. Jonas Vlachos. Institutet för Näringslivsforskning 2018.
4 Skolverket 2018. Från gymnasieskola till högskola. Rapport 466.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Svenska Dagbladet.