Ann-Marie Begler och Håkan Sörman, styrelsemedlemmar i skolkoncernen Academedia, tycker att dagens skoldebatt, med dess kritik av marknadsstyrningen av skolan, präglas av felaktigheter och misstänkliggöranden.
Med den utgångspunkten är det märkligt att de pekar ut S-regeringen som ansvarig för dagens marknadsstyrda skolsystem. När de tar upp regeringens politik om att ”återta den demokratiska kontrollen” över skolan, skriver de: ”Därmed målar man upp en bild av att skolan i dag inte verkar inom ett kontrollerat och demokratiskt beslutat regelverk. Så är naturligtvis inte fallet – dagens system är beslutat av Sveriges riksdag efter förslag från en S-regering.”
Det är felaktigt. Besluten om dagens skolvalssystem, systemet med skolpeng, etableringssystemet för fristående skolor, att aktiebolag kan verka inom grundskolan, urvalssystemet av elever till fristående skolor och skolföretagens undantag från offentlighet och insyn, är alla tagna av Moderaterna, Folkpartiet/Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Besluten togs under åren 1992-94 med Carl Bildt som statsminister. Det borde man veta om man som Begler och Sörman har arbetat närmare åttio år på olika topposter inom stat och kommun.
Socialdemokraterna har ansvaret för beslutet att höja nivån på skolpengen från 85 till 100 procent av kostnaden för en normalelev i kommunen. Det började gälla 1997 och det satte fart på etableringen av skolaktiebolagen. Efter det har olika S-regeringar lagt en rad förslag med syftet att motverka marknadskrafterna i skolan men de har alltid röstats ned.
Riksdagsbesluten 1992-94 flyttade makten över skolan från demokratiskt valda församlingar i kommunerna till enskilda och skolföretag. Om en kommun har fristående skolor, och det har de flesta, kan den kommunen inte besluta om vilka skolor som ska finnas, var de ska ligga, vilka elever som ska gå i dem och hur resurserna ska fördelas. Alla dessa beslut styrs av marknadskrafterna i form av de stora skolbolagen. Kommunen kan inte ens säga nej när en skolkoncern vill etablera sig. Kommunen kan inte motverka den skolsegregation och de ökade kostnader som blir följen av marknadsstyrningen utan den får se på och betala. Det enda som är tillåtet är att underlätta för skolföretagen och det gör en del kommuner. Genom besluten i början av 1990-talet lämnade staten frivilligt över skolpolitiken till marknadskrafterna men man lät ansvaret för skolan ligga kvar hos kommunerna. Marknaden i form av skolföretag har inget ansvar för de effekter på skolan som deras beslut får. Deras ansvar gäller enbart för det egna företaget och dess vinster.
Det är den kommunala demokratiska kontrollen över skolan som regeringen i första hand syftar på med parollen om att ”återta den demokratiska kontrollen”. Andra beslut som skulle stärka den demokratiska kontrollen över skolan gäller att lagarna om att offentlighet, insyn och meddelarskydd även ska gälla för skolföretag.
Detsamma gäller den så kallade likabehandlingsprincipen. Den infördes under regeringen Reinfeldt 2009 och innebär att en fristående skola ska ha samma ersättning per elev som en kommunal. Ett vanligt fall när likabehandlingsprincipen tillämpas är när en skolkoncern etablerat sig i en kommun och värvat många elever från de kommunala skolorna. Då går de skolor som förlorat elever back ekonomiskt på grund av skolpengssystemet och kommunen blir tvungen att skjuta till extraresurser. Då kräver skolkoncernen att de ska ha samma summa per elev som de kommunala skolorna fått med hänvisning till likabehandlingsprincipen och förvaltningsrätterna dömer oftast till deras fördel. Kommunerna får betala trots att det är skolkoncernen som orsakat de extra kostnaderna och trots att skolkoncernen inte har några extra kostnader. Syftet med likabehandlingsprincipen är att garantera elevernas rätt till lika resurser och likabehandling. Men lagen skyddar inte elevernas rätt till lika behandling utan gynnar enbart den privata huvudmannen som fritt beslutar hur pengarna ska användas. Likabehandlingsprincipen tar ingen hänsyn till att kommunen har ett mer omfattande uppdrag för skolan och därmed högre kostnader än vad en fristående skola har.
Begler och Sörman vill genomföra några mindre justeringar av dagens skolpolitik. De vill se över betygssystemet, öka insynen och samordna antagningen av elever med kommunerna. Det är utmärkt. Men de skriver inget om att se över skolpengssystemet eller etableringssystemet för nya skolor. De vill fortsätta ungefär som nu där skolkoncernerna kan tjäna stora pengar på att segregera elever i det svenska skolsystemet.
Sten Svensson Artikeln är en replik på ett inlägg i Svenska Dagbladet av Ann-Marie Begler och Håkan Sörman, styrelseledamöter i Academedia. Även mitt svar har varit publicerat i Svenska Dagbladet.