Magnus Wallerå från Svenskt Näringsliv skriver att det är orimligt och principvidrigt att privata förskolor och skolor ska tillämpa offentlighetsprincipen. Det systemet är till för att medborgare och medierna ska kunna granska den politiska makten, inte privata rättssubjekt som skolföretag.
Men de argumenten håller inte, dagens skolföretag utövar den politiska makt som tidigare låg hos kommunerna och dessutom bedriver de myndighetsutövning. När skolan konkurrensutsattes i början av 1990-talet flyttades en rad beslut från den demokratiska politiska nivån till skolföretag och enskilda. I kommuner där det fria valet är utbrett är det inte längre de politiskt valda som beslutar om var skolorna ska ligga och hur många elever de ska ta emot utan det gör marknaden och skolföretagen. Det är också skolföretagen som beslutar om intagningen av elever och om någon elev inte längre ska få gå kvar i skolan. Skolföretagen fattar även beslut i elevvårdsärenden och de sätter betyg. Skolföretagen beslutar också om hur de offentliga medel som de får genom skolpengssystemet ska användas. Dessutom råder det skolplikt i grundskolan. Skolföretag sköter således idag en stor del av de uppgifter som tidigare låg på offentliga myndigheter.
Anita Westerberg från Hudikskolan anser att offentlighetsprincipen är ett viktigt verktyg för att kontrollera och utkräva ansvar. Men om offentlighetsprincipen införs på små fristående skolor innebär det ett omfattande administrativt arbete som kommer att ta resurser från elevernas undervisning.
Även den organisation som företräder de små ideellt drivna fristående skolorna, Sveriges idéburna friskolor, anser att offentlighetsprincipen är viktig och att den ska omfatta offentligt finansierade fristående skolor. Deras ordförande, Håkan Wiclander, säger i Skolvärlden att det är en självklarhet, skolan ägs av svenska folket.¹
Det pågår en diskussion om resurserna till fristående skolor. Björn Åstrands utredning om en mer likvärdig skola föreslår att dagens nivå på skolpengen ska justeras nedåt eftersom de kommunala skolorna har ett mer omfattande uppdrag än de fristående.
I den diskussionen kan man även ta upp frågan om kostnaderna för offentlighetsprincipen. Är det så att dessa kostnader inte ingår i beräkningsunderlaget för skolpengen så borde det vara ganska enkelt att lägga till det. För de stora aktiebolags- och koncernskolorna torde dessa kostnader inte vara några problem med tanke på de stora vinster som de redovisar varje år. För små ideellt drivna skolor däremot kan det krävas en justering av beloppen för att de ska kunna utföra denna för demokratin så viktiga uppgift.
Vår summering blir att de små ideellt drivna fristående skolorna vill införa offentlighetsprincipen men de vill ha täckning för kostnaderna. Svenskt Näringsliv däremot säger nej. De vill kunna plocka ut alla fördelar som det innebär att driva fristående skolor, men de vill inte ta det ansvar som är förenat med detta samhällsuppdrag.
Sten Svensson Tor Nitzelius Artikeln har tidigare varit publicerad i SvD
Comments