Partiledaren för Moderaterna, Ulf Kristersson, och den utbildningspolitiska talespersonen, Kristina Axén Olin, är djupt upprörda över tillståndet i den svenska skolan och de räknar upp en rad problem som måste åtgärdas.
· Barn från studieovana hem och barn med utländsk bakgrund klarar skolan mycket sämre än andra barn.
· Stöket är ett avgörande problem. Lärare får inte det stöd som krävs för att hålla ordning.
· Läroplaner och kursplaner saknar fokus på faktakunskaper.
Moderaterna skriver att: ”Det här är ett gigantiskt misslyckande.”.
Problemet för Moderaterna är att de problem de pekar på är effekter av den skolpolitik som de själva har infört. De växande skillnaderna mellan elever och skolor är en följd av de marknadsreformer som den borgerliga regeringen under ledning av Carl Bildt införde 1992. Det fria valet av skola, systemet med de fristående skolorna, skolpengssystemet, etableringsrätten för fristående skolor, antagningen av elever och att aktiebolag kan driva grund- och gymnasieskolor. Allt i den politiken medverkar till att skolsystemet dras isär.
Tanken var att konkurrensen om eleverna skulle höja kvaliteten i hela skolsystemet. Därför konstruerades systemet så att varje enskild del skulle driva fram skillnader. Det var meningen att det skulle uppstå skillnader. De ”bra” skolorna skulle vinna i konkurrensen över de ”dåliga”. Det var så Moderaterna ville ha det och det är så det fungerar. Det är till och med lönsamt att segregera skolor i dag.
Att de nyanlända eleverna inte klarar skolan beror på att kraven är övermäktiga. Kommer de hit under grundskoletiden får de några få år på sig att lära sig ett nytt språk och samtidigt läsa ikapp allt det som de andra eleverna haft nio år på sig att klara. Det skulle förmodligen inte Ulf Kristersson och Kristina Axén Olin heller klara av. Ställer man krav som är omöjliga att nå upp till får man de effekter som vi ser nu.
När det gäller stök och oordning var det en av alliansens huvudfrågor när de tillträdde 2006. De lovade ordning och reda och skärpte skrivningarna i skollagen men någon förändring går inte att se. En orsak kan vara det nya avsnitt om kränkande behandling som alliansen införde i skollagen 2010. Varje elev som anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling kan driva sin sak till Barn- och elevombudsmannen och kräva skadestånd. Syftet var bra men regelverket har också skapat en stor byråkrati på skolorna och en rädsla hos lärarna att ingripa. Om läraren riskerar en fällning om de stoppar ”stök” kanske de hellre låter bli. Denna förändring i skollagen tillsammans med kundtänkandet – att kunden alltid har rätt - som Moderaterna införde med marknadsutsättningen, har påverkat arbetet i skolan.
Att Moderaterna nu medger att den nya läroplanen och de kursplaner som alliansen införde 2011 har brister, är klädsamt. Denna gång vill de ha fokus på kunskaper, skriver de. Men detsamma sa alliansen när de beslutade om dagens läroplan. Den skulle verkligen ha fokus på kunskaper, sa de då men nu vill de skriva om den.
Det är således till stor del sin egen skolpolitik som Moderaterna kallar för ett gigantiskt misslyckande. Det är deras politik som leder till att allt fler barn hänvisas till en skola med sämre kvalitet, att de nyanlända ställs inför övermäktiga krav, att det finns brister i läroplanerna och att kunden alltid har rätt, även när det är kunden som orsakat problemen.
I slutklämmen skriver Ulf Kristersson och Kristina Axén Olin att det är en djupt moralisk fråga. Inga barn ska lämnas efter. Att det parti som är ansvariga för att barn lämnas efter i skolan är moraliskt upprörda över att det sker, är märkligt. Det blev ju som ni ville ha det. Ni fick varningssignaler om att er politik skulle leda till skolsegregation men ni lyssnade inte.
Sten Svensson
Medlem i Nätverket för en likvärdig skola, tidigare chefredaktör för Lärarnas tidning.
