När besluten om fristående skolor togs 1992 skedde inga utredningar och det var nästan ingen diskussion om att skolsektorn öppnades för aktiebolag. Därför blev många förvånade när det uppstod stora skolkoncerner som i sin tur köptes upp av multinationella riskkapitalbolag. Men de ansvariga blev inte förvånade. Enligt Odd Eiken, som arbetade på utbildningsdepartementet när besluten togs 1992, räknade den borgerliga regeringen med att aktiebolagen skulle bli en viktig del av skolmarknaden och att det skulle uppstå skolkoncerner. Detsamma gjorde Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF, som länge arbetat för att företagen skulle komma in på välfärdsmarknaden. Det var bara den breda allmänheten som hölls utanför diskussionen.
Ett av de största och principiella problemen med aktiebolag är hur offentlighetsprincipen ska tillämpas. Offentlighetsprincipen är till för att allmänheten ska ha god insyn i och kunna utöva den medborgerliga kontrollen över olika myndigheters agerande. Den principen är så viktig för vår demokrati att den är reglerad i grundlagarna. När aktiebolag driver skolor bedriver de myndighetsutövning. Det var huvudskälet till att partierna i 2011 års Friskolekommitté föreslog att offentlighetsprincipen skulle införas i de fristående skolorna.
Friskolekommittén skrev också att några frågor behövde utredas ytterligare. Den utredningen resulterade i ett lagförslag som presenterades 2018 av dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin (MP). Förslaget innebar att medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar också skulle gälla för fristående skolor. Men lagrådet tyckte att det stred mot reglerna för börsnoterade företag och lagen stoppades.
Samma uppfattning hade arbetsgivarorganisationen Almega, i sitt remissvarom lagförslaget. De tyckte offentlighetsprincipen lämpar sig särskilt illa för börsnoterade företag, eftersom den riskerar leda till röjande av insiderinformation.
Strax innan jul 2019 kom ytterligare ett inlägg i denna debatt. Kammarrätten i Göteborg slog fast att fristående skolor kan vägra att lämna ut uppgifter om betygsresultat och elevsammansättning om det bara finns en fristående skola i kommunen. Bakgrunden var att Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, begärt ut uppgifter från Statistiska Centralbyrån. Men SCB sa nej med motiveringen att det är sådana uppgifter som skolorna konkurrerar med och att de kan lida ekonomisk skada om de lämnas ut.
Enligt en artikel i Sydsvenskan har nu flera av de partier som tidigare stödde förslaget om offentlighetsprincipens införande ändrat sig eller börjat tveka. Centern har ändrat sig och har nu ungefär samma uppfattning som Almega. Moderaterna är tveksamma och Kristdemokraterna vill avvakta regeringens förslag innan de tar ställning. Inte heller Sverigedemokraterna vill att offentlighetsprincipen införs. Kvar står Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet. Det innebär att det är högst osäkert om offentlighetsprincipens införande har stöd i riksdagen.
Det har gått nästan 30 år från det att besluten togs 1992 och denna fråga är fortfarande olöst. Den principiellt så viktiga demokratiska offentlighetsprincipen gäller inte för friskolesektorn. Allmänheten har ingen rätt att få information om hur skolaktiebolagen sköter sina myndighetsuppgifter eller hur de bedriver verksamheten. Enligt lagrådets och kammarrättens bedömningar väger grundlagarna lättare är aktiebolagslagen och reglerna för börsföretag. Om de har rätt är bolagens ekonomiska intressen viktigare än den demokratiska insynen.
Visar det sig att offentlighetsprincipen är oförenlig med aktiebolagslagstiftningen, fri konkurrens och de regler som gäller för börsföretag, finns bara en väg att gå; skolaktiebolagen måste avvecklas. I så fall blir Sverige ett mer normalt land vad gäller skolpolitiken. Många västländer har studerat den svenska modellen med skolaktiebolag men inget har tagit efter oss.
Sten Svensson
Fotnot: Odd Eiken, var statssekreterare i Utbildningsdepartementet för Moderaterna 1991–1994, och jag intervjuade honom i mars 2017.
